Brio ska enligt Sydsvenskan ha stått bakom Reality och planerat en lansering. Styrelseordföranden i Brio gör offentlig avbön och tar avstånd från 'Knarkspelet'. Brio "backar" enligt Sydsvenskan 7/9-1995.
Egentligen berörde inte dessa skriverier mig eller Reality ett dugg. Jag tyckte emellertid att det var lite lustigt att en näringslivsvänlig morgontidning med någon slags samhällsansvar fabricerade en historia av den här typen och avsiktligt samt helt grundlöst komplicerade verksamheten för ett gammalt anrikt skånskt företag. Hallå, var är lokalpatriotismen? Men det var ju ett kul 'scoop' förstås: att en leksakstillverkare konstruerar/lanserar ett 'knarkspel'. Verklighetsförankring är givetvis en förhandlingsfråga även på en morgontidning, och definitivt underordnad ett moraliskt korståg, med eller utan spexinslag.
Fat Fay hade dock köpt figurfötter och tärningar från ett dotterbolag till Brio. Men det hade Sydsvenskan ingen aning om. Och artiklarna antyder ju snarare att Brio stött själva produktutvecklingen av Reality och planerade lanseringen av spelet men att man efter Sydsvenskans kritik backar från detta 'felaktiga' beteende. Metro publicerar som vanligt nyheten ett par dagar senare (11/9).
En bieffekt av Metros nyhetshantering är att Metros 'nyhet' - att Brio ligger bakom Reality - kommer 8/9, dvs Metro köper (och publicerar nyheten) av Sydsvenskan en dag efter att Sydsvenskan har låtit Brioordföranden dementera. En bra nyhet behöver inte alltid vara sann, bara underhållande.
Hur kunde då Sydsvenskan få för sig att Brio skulle sköta försäljningen av Reality? Vad grundade man uppgiften på? Uppenbarligen hade en olycklig, mer eller mindre nyanställd, säljare på Brio ringt upp Sydsvenskan och ställt frågor om spelet när han läst om det i tidningen. Han hade haft den dåliga smaken att ifrågasätta Sydsvenskans vinkling och entusiastiskt och kanske något godtroget antytt att spelet kanske kunde fylla en didaktisk funktion. Sydsvenskan tog givetvis säljaren på orden och viggade säkerligen med lätthet av honom tillräckligt mycket för att kunna skriva en artikel. Han var en talträngd gosse den där säljaren. Inte ringde Sydsvenskan och dubbelkollade med någon ansvarig på Brio, försäljningschef eller så, nä nä, då kunde man ju ha fått ett tråkigare svar, och ingen rolig artikel.
Den olycklige säljaren fick tag på mig i slutet på veckan och undrade om jag kunde ge honom jobb. Han hade nämligen fått sparken från Brio med omedelbar verkan. Jag gav honom mina sympatier men hade inga möjligheter att erbjuda ett jobb. Han fixade väl någonting annat får jag hoppas.
När det gäller mina åsikter i artikeln här ovan så står jag givetvis för dem men det framstår som att det är frågan om en regelrätt intervju och så var inte fallet. På morgonen efter att ha läst den allra första artikeln (med braskande rubriker och färgbild på förstasidan dagen innan 5/9) ringde jag upp och bad att få tala med reportern, varvid vi hade ett litet ska vi säga gräl. Jag tyckte det var konstigt att man skrev en extremkritisk artikel om ett spel utan att kontakta konstruktören och utan att spela själva spelet. Jag undrade också var Sydsvenskan hade fått spelplanen ifrån. Hade reportern norpat en spelplan från tryckeriet månne? Jag erbjöd mig givetvis att ställa upp på en intervju. Jag tyckte mig inte ha något att skämmas för. Spelet skulle enligt min mening vara spännande och kul att spela. Visst förstod jag att Reality hade ett innehåll som kunde uppfattas som stötande. Men om man spelade Reality så insåg man också snabbt att spelarna i de flesta fall råkade väldigt illa ut, blev ihjälskutna, fick AIDS, hamnade i häktet eller på mentalsjukhuset. Jag tyckte att jag hade gjort ett moraliskt litet spel.
-Jaha men då skickar vi en fotograf och tar ett foto. Var bor du?
-Jag bor på Lilla Södergatan i Lund, och när ska vi göra intervjun?
-Jag har bandat dig så det är redan avklarat.
Jag hade att välja mellan att få delar av vår lilla gräl/diskussion publicerad eller att få gå svarslös. Jag borde ha vägrat men insåg också att det var klart bättre att stå för vad jag gjort i tidningen oavsett på vilket sätt texten uppkommit. Så fotografen kom och tog mycket riktigt ett foto snett uppifrån, positionen var mycket viktig, jag hade inte mycket att säga till om där heller. Jag är dock ganska nöjd med både text och bild.
Sagt och gjort! Kom så spelar vi, sön 2 maj kl 15 på Café Ariman i Lund.
