I väntan på att vi ska spela ett parti på offentlig lokal inom kort slänger jag upp några av de foton på spelplanen och spelet som jag senast tog.
Ja det är väl inte mycket att kommentera. Det finns en självbiografisk ton i spelet. Saker och ting samt fä och människor jag har sett, träffat och upplevt syns på bilderna som jag har ritat och i texterna. Jag ritade tidigare serier i Dackekuriren, Smålands Nations tidning. Spelkaraktärerna Jonte och Piller samt Hasse någon gång har figurerat i serien
Jonte. Att jag ritar en katt i stället för exempelvis en hund är inte så konstigt. Jag har haft fyra katter och vet därför mer om hur en katt ser ut. Den där killen som snortar något på bilden skulle också kunna sägas vara ett självporträtt, rent utseendemässigt, i typ 25-årsåldern. Vad gäller själva aktiviteten lämnar jag den därhän. Nått sånt har jag inget minne av. På dessa rutor får man ju för övrigt också en tydlig inblick i dygnets skiftningar. Efter krogen kommer inte sällan efterfesten, fyllekränget, knarket och/eller inbrottsrundan, och eventuellt för de som har otur vistelsen på mentalsjukhuset.
Lådan, ja den berörde jag ju i förra posten så den behöver kanske ingen närmare kommentar. Jo elefanten kanske. Den är ingen av seriefigurerna i Jonte vad jag vill minnas men symboliserar ju i sig en dröm om Indien, värmen och frukterna som är en del av spelet och av anti-Svenssonideologin hos de som praktiserar Reality i verkligheten. Bilden är också en mager och otrevlig gangsterversion av den väldigt frodiga, fredliga guden Ganesh, alla barns gud. Jag ber alla troende om ursäkt för detta. Samtidigt tycker jag att elefanten är en av spelets bästa bilder. Jag är ändå lite svag för actionhjältar som pekar med hela handen.
Här nedan syns några andra aspekter på subkulturen som skildras i spelet: Sporten att smuggla från Köpenhamn, att lura 'systemet', att plocka svamp och annat spännande på landet, musik- och konstnärsdrömmarna, second hand och antikmarknadens lockelse, förhållandet narkotika-religion, LSD som spännande oblat i 'drogkyrkan' och den eviga nu-känslan, att leva här och nu. Glöm morgondagen. Carpe diem är den småborgerliga varianten av detta tema. Ja, det var kanske lite pretentiöst det här men jag låter det stå, det kan ju modifieras efter hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar