Det var tisdag 5 september klockan halv sju på morgonen när telefonen ringde: -Det är bäst att du läser Sydsvenskan idag Richard. Så jag knallade iväg och skaffade ett lösnummer. Och sedan satte cirkusen igång. Jag vet inte hur många journalister jag träffade eller pratade i telefon med under dagarna som följde. Jag hann tom åka till Göteborg och gå in en TV-studio med Siewert Öholm innan veckan var över. Det blev inte många timmars sömn per natt. Jag hade på tok för hög adrenalinhalt.
Och telefonen ringde oavbrutet. En upprörd dam från Hem och Skola tyckte att jag skulle använda min kreativitet till någonting nyttigt: -Varför inte tillverka ett spel där barn hjälps åt att rädda hundar som håller på att drunkna? Jamen herregud, idén är så galet dum att den nästan är bra, förklarade jag. Jag sade också att målgruppen för ett sådant spel är femåringar, jag har tillverkat ett spel för vuxna. Hon förstod inte skillnaden. I hennes värld sitter vuxna och spelar Mix Max tillsammans och har kul. -Det är möjligt att spela Mix Max vuxna emellan även utan barn närvarande om man är exempelvis väldigt bakfull eller vill spexa till det något aldeles jättemycket, men inte regelbundet eftersom Mix Max eller Loppan inte är mycket till utmaning för en vuxen spelare. Jag försökte resonera med människan men det gick ungefär lika bra som att resonera med Sydsvenskans reporter. Sydsvenskan hade gjort Reality till dagens dominerande nyhet, ett riktigt 'scoop'. Och folk verkar tro på vad som står i deras morgontidning. Står det i tidningen är det 'sant'. Åtminstone om man är med i Hem och Skola. Här är förstasidan den 5 sept:
Och inne i tidningen såg det ut så här:
Bara för att klargöra omständigheterna: Sydsvenskan hade fått en spelplan av någon som jobbade på tryckeriet som tryckte enbart spelplanen. Man hade alltså inte spelat Reality eller ens en gång läst reglerna, eller tittat på lådan (den fanns vid tiden för artikeln inte men om den hade funnits så hade det stått på lådan att spelet var till för vuxna). Tidningen antyder också att jag skulle vara mystisk och svår att få tag på. En kriminell typ. Det är givetvis bara struntprat. Sanningen är att tidningen inte var intresserad av att prata med mig. Det var jag som (senare på förmiddagen) ringde till Sydsvenskan inte tvärtom.
Jag tyckte att jag hade bemödat mig om att inte vara för narkotikaapologetisk. Spelet skulle vara spännande och kul men också korrekt i förhållande till subkulturer, attityder och mytologiska föreställningar hos narkotikaanvändare. Priser och andra detaljer skulle förstås vara korrekta men jag hade också sett till att spelet egentligen är mycket hårdare mot den genomsnittlige haschförsäljaren än vad som är fallet i verkligheten. I Reality får man vara glad om man vinner. Det innebär att man inte är död, har fått AIDS, sitter på Mentalsjukhuset eller på kåken, eller är helt utfattig. Det är för övrigt fullt möjligt att vinna spelet fast man är döende i AIDS.
Veckan innan artikeln höll jag som bäst på att ställa i ordning de olika komponenterna i spelet, marker, spelplan, tärning, etc. Lådan var nästan klar, skulle hämtas senare i veckan, spelplanen hade jag redan plockat upp, tärningar och figurfötter hade jag köpt av ett företag i norra Skåne, alla andra saker i Malmö. Affisch och nästan alla andra trycksaker, marker, regelhäfte, AIDS-termometer, etc trycktes på ett litet coolt tryckeri vid Värnhem. Nu makulerades lådan av en orubblig lådtillverkare. Jag blev tvungen att improvisera. Hela lanseringen blev förskjuten i tiden. Och inga normala affärer samt en del av de spelaffärer jag pratat med ville inte ha med spelet att göra. I normalfallet borde uppmärksamheten ha varit bra reklam men här blev det inte så. Narkotika är helt enkelt tabu. Inte röra, inte tala om, inte tänka på. Men jag fick ju förstås en hel del cred av folk som kunde läsa mellan raderna och jag sålde nog en tre fyra hundra spel direkt när spelet var klart. Jag förlorade inga pengar på affären men Fat Fay blev inte heller ett spelföretag som gav ut ett spel om året som jag hade tänkt eller hoppats.
Brädspel, olämpligt för barn, 2-8 spelare gestaltar kriminella småhandlare på gatunivå som med vapen i hand handlar med narkotika, gör inbrott, etc. Vinnare är den som först samlat ihop 50 000 kr och bokat en biljett till Indien, eller är ensam överlevande i ett spel fyllt av faror. 300 exemplar av första upplagan från 1995 finns kvar till försäljning.
tisdag 11 juni 2013
söndag 2 juni 2013
Regeluppdatering
Följande text är den senaste uppdateringen av ett regelkomplement som jag lägger i varje nytt spel. Detta har inte ändrat sig mycket sedan slutet av 90-talet men kan ändå vara av intresse för folk som skaffade ett spel tidigt:
Regel appendix (uppdaterad
juni 2013)
Gratulerar! Du håller nu i ett exemplar av förstaupplagan från
1995 av sällskapsspelet Reality. Vilken
typ av spel är då Reality? Egentligen
är det bara ett vanligt brädspel. Men spelet blev kontroversiellt redan innan
det fanns till försäljning. Reality
kallades exempelvis ”Monopol för brottslingar” i Dagens Nyheter. Detta är en
tillspetsad formulering. Det är förstås inte bara brottslingar som spelar Reality. Jämförelsen med Monopol är dock
ganska träffande. Men istället för att spela en rövarkapitalist i
fastighetsbranschen gestaltar spelaren i Reality
en småhandlare i narkotika, en dilare på gatunivå, som även vid tillfälle gör
inbrott och med vapen i hand försvarar sina surt förvärvade marknadsandelar.
Här nedan följer 1. några förtydliganden gällande regler som visserligen
behandlas i regelhäftet men som kan vara värda en upprepning; 2. en sektion nya
regler; och 3. en kortare diskussion om pondus och taktik.
1. Regelförtydliganden
Det är lätt att spela Reality.
Det är bara att med tärningsslag förflytta sig medsols runt planen och göra vad
som står på rutor och kort. Vid specifika händelser, till exempel om en spelare
blir Hivare eller vill skjuta ihjäl en motspelare konsulterar spelarna
reglerna. Användning av sax och miniräknare underlättar.
Köpa/sälja knark: När spelaren köper Hasch köper spelaren
alltid för priset och mängden som anges på tabellen på spelplanen, eventuellt
modifierat av kort eller rutor. Och på samma sätt säljer spelaren enligt
tabellen. Spelaren köper alltså i normalfallet in 100 gram hasch för 2500
kronor. Vid försäljningstillfällen avyttrar spelaren 10 gram för 1000 kronor.
Det går inte att både köpa och sälja samma typ av narkotika
på en och samma ruta vid ett och samma tillfälle. Spelaren kan dock köpa en
sorts narkotika och sälja andra.
Angående spelordning:
Informationen på rutorna genomförs i lugn och ro uppifrån och ned. Ibland
tvingas spelaren iväg från rutan innan all text är avklarad. Det kan vara
spelavgörande, exempelvis på Uteserveringen,
att vända upp ett nytt Nightcard,
köpa eller sälja knark och ta Bohemkort
i rätt ordning.
Om det finns en stoppskylt
på planen så stannar spelaren på den oavsett tärningsslaget, såvida spelaren
inte använder Amfetamin eller Kokain enligt specialreglerna.
Stämningsskapande
information: När det står (på kort eller rutor) att spelaren får en utgift
ska denna betalas oavsett om varan finns i spelet eller inte. Exempel: ”Du
satsar 50 kr på lotteri.” Då ger spelaren 50 kr till banken men får ingen lott.
Spelet har inga lotter. Eller ”Du vinner 3000 kr på fotboll.” Glöm fotbollen
och ta 3000 kronor från banken. Kortet som säger ”Du säljer allt (utom vapen,
knark, Bohemkort och övriga
Realitykort) du äger för 5000 kr.” fungerar på samma sätt. Spelaren får 5000
kronor från banken men blir inte av med någonting. Det är spelarens tänkta
övriga egendom (dator, tv, cykel, what not) som säljs, typ på Blocket eller Tradera. Om det står på en ruta att spelaren köper korv eller glass
e dyl. så ska spelaren ge pengar till banken men får ingen korv. Spelaren får
endast något för pengarna om spelaren köper något väsentligt som vapen eller
knark. Kortet ”Ge Bonker 10g hasch eller gå till Sjukhuset (ruta 24) (om du inte har ett vapen).” betyder ingenting
annat än: Lägg 10g Hasch i banken eller gå till Sjukhuset. Om spelaren har ett vapen kan spelaren ignorera kortet.
Även Tårgas fungerar som vapen men tårgasen blir då förbrukad. Driftiga spelare
har utvecklat ett av korten på ett sätt som spelkonstruktören uppskattar: ”Du
’lånar’ 3000 kr av en polare.” var ursprungligen tänkt att fungera på samma
sätt som ovan men fungerar nu såtillvida att spelaren tar 3000 kr från valfri
motspelare.
Sammanfattningsvis kan sägas att spelkonstruktören har fyllt
rutor (och kort) med stämningsskapande information. Spelaren kan betrakta detta
som någon slags infotainment, eller som helt ovidkommande och bara läsa vidare.
Samtliga rutor innehåller också någon slags konkret information av arten, bli
av med pengar, få pengar eller saker, tag ett kort, stå över, köp eller sälj
narkotika, osv.
2. Nya Regler
HIV-smittad spelare
får inte lämna blod på Sjukhuset.
Om Heroinist
hamnar på Mentalsjukhusets avgiftning
(eller blir intagen) slipper denne att betala 400 kr den/de omgång(ar) han/hon
står över. Heroinist som sitter i Häktet
måste dock betala. Blir spelaren pank under häktestiden slipper spelaren att betala
och går sedan direkt från Häktet till
Arbetsförmedlingen när straffet är
avtjänat. Heroinist som blir avgiftad/intagen eller inte kan betala under
häktestid kan välja att avsluta missbruket.
Heroinist som drar ett andra Heroinistkort betalar 800
kr/omgång, ett tredje kort innebär 1200kr/omgång. Eftersom det här är en ganska
rolig regel kan spelarna välja att göra om ett par tre valfria Bohemkort till ytterligare
Heroinistkort. Maxkostnaden för ett heroinmissbruk är dock oföränderligt 1200
kr/omg.
Två Pistoler räknas
som ett Automatvapen. För närmare information, se någon av John Woo’s Hong
Kong-actionfilmer, exempelvis Hard Boiled,
A Better Tomorrow eller The Killer.
Spelare som har Amfetamin och som hamnar på en ruta där man
måste stå över för att få en fördel (exempel ”Skriv en novell-rutan”) kan
utnyttja Speed-specialregeln, ge 1g Amfetamin till banken och göra
rutans information utan att stå över. Jämför tillkomstmytologin för Jack
Kerouacs On the Road. Amfetaminets
effekter gäller sedan i ytterligare två drag som vanligt.
Frivillig extraregel.
Spelkaraktärerna öppnar spelet enligt följande:
Günter
är heroinist samt startar med en pistol och 5g Amfetamin. Om Günter tar ett
heroinistkort betalar Günter 800 kr/omg och ytterligare ett 1200 kr/omg.
Ganesh startar med en pistol och kan välja vilken av
rutorna Ravet, Konserten, Festen eller Danspalatset han vill gå till från Uteserveringen.
Jonte kan inte bli misshandlad, behöver inte gå till Sjukhuset om han inte vill (men stannar
där på ordinarie tärningsslag), är immun mot Tårgas, har ett fettlager som
motsvarar Skyddsväst samt startar med en dunk Hembränt.
Vicky Nova tittar på samtliga och stjäl ett valfritt Bohemkort om hon hamnar på samma ruta
som en motspelare, eller på rutan bredvid (enligt samma regler som gäller att
skjuta med Automatvapen). Vicky lägger också till 1 på tärningsslaget Duell.
Gozer startar med t3 Antikviteter och 5 LSD-tripper
samt lägger till 1 vid Antikslag.
Piller börjar med 10 Extacypiller, kan inte använda Kokain-specialregeln och går om han vill
när det är hans tur, till ruta 6.
Brian börjar med 5 doser Svamp samt lägger till 1 på Stöldgodsslag och Novellslag.
Hasse är Copkiller samt startar med en Pistol och 5g
Rökheroin.
Om spelarna väljer denna extraregel bör antingen spelordningen
eller karaktärerna slumpas. Dvs antingen öppnar den första spelaren spelet med
att välja karaktär och sedan kasta tärningen, därefter väljer den andra
spelaren karaktär och kastar tärningen. Eller så lottar spelarna ut
karaktärerna - precis som i verkligheten – innan spelet börjar.
3. Pondus och taktik
Spelform A: Risken
för att spelaren ska dö är under alla omständigheter överhängande. Och om spelaren
ändå ska skjuta ihjäl motspelarna är det lika bra att börja direkt. Kombinera Kokain-specialregeln med reglerna för Automatvapen.
Och rensa spelplanen systematiskt.
Spelform B: Försiktiga
spelare skaffar sig vapen men noterar att det kan vara riskfyllt att använda
dem. Vapen utgör dock ett utmärkt skydd mot dårar (som beskrivs i förra
stycket). Vinner gör den som säljer med monopol på rätt rutor.
Spelform A+B: Go
with the flow och spela flexibelt och målmedvetet som Frank i filmen Pusher
eller som ärrade immigranten Tony Montana
eller kanske mer avspänt som Vincent Vega
eller hänsynslöst och strategiskt som Keyser
Soze. Spelet är inte byggt för allianser men sådana kan förstås uppstå spontant
om någon håller på att vinna. Då om inte förr plockar den beslutsamma spelaren
fram sina vapen. Men bryt gärna allianser när det passar just dig bäst! Tveka
inte att rätt nyttja dina sparade Bohemkort
och ditt strategiska övertag i form av en extra Pistol eller ett Automatvapen.
Spelform C: Även laglydiga
spelare kan vinna Reality. Detta kan
tilltala spelare som tycker att ett brädspel inte bör handla om knarkaffärer, inbrott
och mord. Spelkonstruktören rekommenderar då antikvitetsaffärer och
novellskrivande. Det är inte tillåtet att använda tårgas hur som helst i
verkligheten men eftersom vissa motspelare eventuellt använder sina eldvapen
flitigt är både skyddsväst och tårgas att rekommendera för den laglydige
spelaren. Spelet kan dock bli lite enahanda om alla spelare väljer den här smala
vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)